In a restless world like this is, love is ended before it's begun. And too many moonlight kisses seem to cool in the warmth of the sun.

Alla av oss längtar efter den där perfekta kärleken, den där som nu för tiden bara verka förekomma på film. Vad hände med spontaniteten och överraskningarna? De killarna som fortfarande är lite spontana när det kommer till kärlek är få. Så hittar ni en sån kille håll då hårt i honom. Kärlek ska vara spontant och komma med överraskningar hela tiden, annars dör den ut.
Vad hände med en bukett med rosor som ligger utanför dörren mitt i natten på en vardag, med ett kort "För att jag saknar dig"? Sommarnatten då det knackade på dörren mitt i natten och den där speciella killen stod utanför och ville tillbringa natten ute på klipporna vid havet just med dig? Eller den enkla överraskningen av att killen egentligen inte kunde tillbringa kvällen med dig, men likt förbannat knackar han på och bjuder dig på middag precis när du ställt in dig på att ha en hemmakväll med dig själv?
Spontaniteten har dött ut. Ingen vågar ta risker när det kommer till kärlek längre. Många går förälskade länge innan de vågar att ta första steget, om de nu någonsin vågat ta det steget. Så mycket kärlek dör ut i onödan.

Jag vet inte hur många gånger jag själv har önskat att den personen man är intresserad av knackar på dörren på kvällen rent spontant och bara vill umgås, eller ännu bättre faktiskt vill gå ut och äta middag. Eller varför inte bara få ett telefonsamtal. Folk är inte ens kapabla till ett telefonsamtal nu för tiden. Själv var jag spontan förr i tiden. Jag var den som ringde upp och bjöd på middag när killarna minst anade det. Jag var den som knackade på mitt i natten för att jag saknade honom och ville ha honom vid min sida medan jag sov. Jag var den som gjorde precis det kärleken fick mig till att göra.
Men ärligt, jag tappade bort min spontanitet när det kom till kärlek. Tappade tron på att det finns spontanitet i kärlek över huvud taget. Ett tag trodde jag till och med att jag tappat tron på kärleken över lag. Men den finns där, det gäller bara att våga. Våga visa att man vågar älska.

Det finns inget tufft med att inte tro på kärlek, det tuffa är att våga tro på kärleken och själv bli förälskad. Alla dom som vågar visa kärlek i dagens samhälle ska ha cred, för de är dom som är de sanna hjältarna. Det är tack vare dom som jag inte vill tappa tron på att det finns kärlek och spontanitet kvar. För jag vet att det måste finnas fler där ute som tror på samma kärlek som jag. De som tror på att kärlek ska vara spontant.

Livet ska ibland vara en film, ett vackert drama där allt slutar lyckligt. För varje person förtjänar lycka, kärlek och spontanitet i livet.