What doesn't kill you makes you stronger. Stand a little taller, doesn't mean I'm lonely when I'm alone.

Är på ett strålande humör efter ett ordentligt träningspass på 3 timmar och en go middag efter de. Idag har jag inte rört en enda skolbok och det är jag nöjd över, behövde det efter allt plugg det har varit förra veckan samt denna. I morgon blir det nya tag med pluggandet, hoppas på att jag ska vara klar nästa vecka.
I helgen ska jag bara ta det lugnt och ägna mig åt träningen och skolan tror jag. Ska bli riktigt gott med en lugn helg. Blir till att tagga till inför en skolvecka och att bada tunna nästa helg, vilket jag ser fram emot. Har även vart och köpt biljett till Tanumstrands Carnevalen som är den 18:e. Köpte ju biljett även förra året men då blev det aldrig av utan jag fick sälja biljetten istället. Så i år är jag riktigt taggad för att åka dit!
Nu ska jag dra igång en rulle att somna till, har haft en riktigt bra dag så jag kommer somna gott!

When something is broken and you try to fix it. Trying to repair it anyway you can!

Let's go a little harder, I'm on fire, I won't blackout!

Vaknade tidigt idag och har bara ägnat dagen åt mig själv och har faktiskt till och med tagit mig en promenad på 1.5 timma. Utöver det så känns det knappt som att jag har gått upp ur sängen än, för precis när jag kom hem så hamnade jag i sängen och det känns faktiskt som att jag har tillbringat hela dagen där. Åt till och med frukost i sängen. Jag ska avsluta denna dagen med en sväng till gymmet, vilket jag verkligen är taggad för. Hoppas på en bra dag :)

In a restless world like this is, love is ended before it's begun. And too many moonlight kisses seem to cool in the warmth of the sun.

Alla av oss längtar efter den där perfekta kärleken, den där som nu för tiden bara verka förekomma på film. Vad hände med spontaniteten och överraskningarna? De killarna som fortfarande är lite spontana när det kommer till kärlek är få. Så hittar ni en sån kille håll då hårt i honom. Kärlek ska vara spontant och komma med överraskningar hela tiden, annars dör den ut.
Vad hände med en bukett med rosor som ligger utanför dörren mitt i natten på en vardag, med ett kort "För att jag saknar dig"? Sommarnatten då det knackade på dörren mitt i natten och den där speciella killen stod utanför och ville tillbringa natten ute på klipporna vid havet just med dig? Eller den enkla överraskningen av att killen egentligen inte kunde tillbringa kvällen med dig, men likt förbannat knackar han på och bjuder dig på middag precis när du ställt in dig på att ha en hemmakväll med dig själv?
Spontaniteten har dött ut. Ingen vågar ta risker när det kommer till kärlek längre. Många går förälskade länge innan de vågar att ta första steget, om de nu någonsin vågat ta det steget. Så mycket kärlek dör ut i onödan.

Jag vet inte hur många gånger jag själv har önskat att den personen man är intresserad av knackar på dörren på kvällen rent spontant och bara vill umgås, eller ännu bättre faktiskt vill gå ut och äta middag. Eller varför inte bara få ett telefonsamtal. Folk är inte ens kapabla till ett telefonsamtal nu för tiden. Själv var jag spontan förr i tiden. Jag var den som ringde upp och bjöd på middag när killarna minst anade det. Jag var den som knackade på mitt i natten för att jag saknade honom och ville ha honom vid min sida medan jag sov. Jag var den som gjorde precis det kärleken fick mig till att göra.
Men ärligt, jag tappade bort min spontanitet när det kom till kärlek. Tappade tron på att det finns spontanitet i kärlek över huvud taget. Ett tag trodde jag till och med att jag tappat tron på kärleken över lag. Men den finns där, det gäller bara att våga. Våga visa att man vågar älska.

Det finns inget tufft med att inte tro på kärlek, det tuffa är att våga tro på kärleken och själv bli förälskad. Alla dom som vågar visa kärlek i dagens samhälle ska ha cred, för de är dom som är de sanna hjältarna. Det är tack vare dom som jag inte vill tappa tron på att det finns kärlek och spontanitet kvar. För jag vet att det måste finnas fler där ute som tror på samma kärlek som jag. De som tror på att kärlek ska vara spontant.

Livet ska ibland vara en film, ett vackert drama där allt slutar lyckligt. För varje person förtjänar lycka, kärlek och spontanitet i livet.

Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng, lyssna till samma regn.

Vet inte riktigt vad som har tagit åt mig idag. Är på riktigt bra humör av nån anledning. Kan bero på att jag haft en fantastisk helg med Jessica och Butlers-gänget i fredags och att jag tillbringade stora delen av kvällen igår med min underbara extrafamilj. Hur som helst vaknade jag riktigt lycklig i morse och det ska jag inte klaga på. Är på ett riktigt lovin'-humör så jag tänkte dela en av mina just nu mest spelade spotifylistor med er.

en plus en är lika med mys

Den här helgen har bara kärleken till dom som jag kallar familjen och resterande vänner stått i fokus. Bara gjort saker som jag velat och inte känt pressen från något, vilket jag verkligen behövde eftersom skolveckan har vart ett rent helvete med över 15 timmars plugg utöver skolan. En lycklig stund var precis vad jag behövde. Så nu kan jag somna in å kanske till och med gå till skolan i morgon och fortfarande ha ett leende på läpparna. Efter skolan blir det till att göra klart så mycket som möjligt av Religionen och även söka några mer jobb. Vill verkligen ha ett jobb just nu, har ju redan sökt ett 20-tal, men att söka några till skadar ju inte!
Nu ska jag ta mig ett glas vatten och njuta av livet samtidigt som jag kollar på balklänningar. Har bestämt mig för att gå på balen fast jag inte har nån kavaljer än. Ska köpa 2 biljetter så får vi se vad som händer. I värsta fall får jag trycka ner Erika i en kostym och gå med henne. Vännerna är ju ändå kärleken i livet.

Oh, I'm sorry... Did the middle of my sentence interrupt the beginning of yours?

Tror nästan att jag borde starta en hatblogg ist. Bara skriva av mig om allt jag irriterar mig på. Ta det här snälla med en nypa salt. Pekar inte ut någon, utan är bara på ett irriterande humör, hehe.

• Stör mig på folk som avbryter mitt i en mening utan anledning, bara för att säga nått som är orelevant för samtalet osv. (Finns det en bra anledning till att de gör de, typ som att rätta att man säger fel dag osv. har jag inget emot för de gör jag själv in emellanåt)
  
  
• Folk som säger att de ska träna så jävla hårt å bla bla bla å så dröjer de 2-3 månader innan de ens går till gymmet eller ens tar sig en promenad.
  
  
• Folk som spammar facebook med statusar om att deffa, bulka och kvarg å allt va de finns... Vi behöver inte veta att ni ska ta er lite kvarg varje dag. Å inte heller hur eran deff/bulkning går, en status i veckan.. Visst! Men inte varje dag tack!
  
  
• Småbrudar (måste ju visserligen vara 15 år för att gymma, men aa ni fattar) som kommer RÅSMINKADE till gymmet. Snälla, ni kanske är där för att kolla in killarna (klart man själv kollar lite smått när killarna spänner sig) men jag lovar, dom är inte där för brudarna, dom är där för att träna!
  
  
• När man ska betala med något med bankkortet och så verkar det inte fungera, kön blir längre och längre, och man är helt säker på att man har pengar på kontot. Loggar snabbt som fan in på banken via mobilen/ringer telefonbanken och får reda på att man har pengar så man kan betala men det funkar fortfarande inte. Då skriker den som sitter i kassan (kan även va nån jävla busschaufför) att man inte har några pengar!!
  
  
• Platinablonda "fjortisar" som har legat i ett solarium tills de blivit så äcklig bruna att de ser ut som negrer. (Inget illa menat mot svarta, men ni fattar grejen hoppas jag..)
  
  
• Folk som lägger sig i ens privatliv lite väl för mycket, alla har nog råkat ut för nån sån!
  
  

Tatueringskåt

I torsdags gick jag och spontanbokade en tatueringstid. Har inte haft några tankar på det alls, utan när jag stod i duschen på gymmet fick jag bara en släng av abstinens. Så gick och bokade direkt. Imorgon ska jag ha klart för mig vad jag ska tatuera. Men mina tankar är överallt. Kan inte komma på exakt vad jag vill göra. Och eftersom jag redan vet en tatuering som jag ska göra i höst som täcker upp hela vänster sida från strax under armhålan, över revbenen och ner till höften så måste jag verkligen tänka efter vad jag kan göra så jag inte sabbar den idén. Och sen vill jag även bygga ut den tatueringen jag har på vänsterarmen. Det var ju meningen från början att den skulle byggas ut direkt när texten hade läkt, men det blev ju aldrig av. Så nu ser den lite halvfärdig ut i mina ögon. Ojojoj vilka problem!
I vilket fall som helst så är det tatueringsdags denna veckan.. Och det är ett motiv som står på schemat denna gången!

Dag 25. Berätta om din första kyss.

Ojoj, de va tider de. Då man var liten och livet lekte. Men jag kan faktiskt inte komma ihåg min första kyss. Det är faktiskt inte alls särskilt mycket jag kommer ihåg från tiden då jag var så liten. Men jag minns däremot min första "riktiga kyss", den första som man gjorde med någon man verkligen brydde sig om, någon man älskade.
Det var först när jag var 16 år som jag blev riktigt kär för första gången. Det var i en pojke från Ed, han var 1 år äldre än mig och att vara med honom var som en dröm som blev sann. Första riktiga förälskelsen... Första kyssen var hemma hos mig då jag bodde i Ed. Jag hade haft lite kort- och filmkväll med några kompisar. Och när alla hade åkt hem så stannade han kvar och hjälpte mig röja undan. Det slutade med att vi kollade på en till film med min bror och till slut gick han och la sig. Vi satt uppe en stund till och kollade på tv, om jag minns rätt så var det en skräckfilm. Eftersom jag blir rätt rädd av skräckfilmer låg jag i hans knä och kollade. Jag var riktigt nervös eftersom jag verkligen gillade honom. Sen av någon anledning satte jag mig upp och då kysste han mig från ingenstans, helt utan förvarning, och jag kysste han tillbaka. Det kändes som att allt existerade på grund av oss. De va en bra kväll de. Det är den första kyssen som jag verkligen lagt på minnet.
Nu när jag tänker på det så minns jag även att jag innan hånglade med en kille i min klass, vi låg i mina föräldrars säng efter en fest jag hade haft och det enda jag minns är att det smakade dillchips och att det inte var värst bra.
Men första kyssen med första förälskelsen är något jag aldrig kommer att glömma, den är mer värd att minnas än alla pussar å "långtradare" som inträffade på alla kalas på lågstadiet då vi körde ryska posten.

Dag 24. En låt som alltid får mig att må bra.

Vet inte hur jag ska förklara detta. Jag har haft så roligt när den här låten har varit med. Jag har haft så många roliga samtal. Låten får mig att tänka tillbaka på alla underbara ögonblick och får mig att skratta.

Arvingarna – Till en öde ö

Dag 23. Min tro om vad som händer efter döden.

Jag hoppar innerligt att det finns något efter döden. Men ärligt så tror jag bara att man försvinner.

Dag 22. Om 50 år...

Det är alldeles för långt fram för att ens tänka på. Hoppas bara att jag kommer vara frisk och ha ett bra liv!

Finally

Dag 21. Något jag förut hatade men lärt mig att älska.

Jag har alltid älskat att träna. Det är då jag mår bra och känner att jag kan vara mig själv. Men för drygt 2 år sedan då jag blev skadad blev helt plötsligt träning det värsta jag visste. Jag ville aldrig mer bli påmind om att jag inte längre kunde spela fotboll eller anstränga mitt knä. Bara tanken av att jag aldrig mer skulle få spela fotboll var en mardröm eftersom fotboll var en av de få sakerna som fick mig att le. Jag slutade kolla på sport överhuvud taget. Jag ville aldrig mer bli påmind av alla planer jag hade som hade med sport och träning att göra. Det var de jag ville jobba med och jag hade planerat mitt liv utifrån att jag inte skulle vara skadad. Så att träna och sport var det jag hatade allra mest under en tid.
Men sen sket jag i vad doktorerna hade sagt och jag började smått träna igen. Började bygga upp musklerna i knät för att förebygga vidare skador. Jag började inte spela fotboll igen, men jag började kolla på sport. Jag började älska sport igen. Jag började inse att jag inte kunde leva utan att träna och kolla på sport. Så småningom fick jag en praktikplats på Westcoast i Munkedal, då hade jag redan tränat i några månader. Men under min tid där så var jag på toppen av min träning, jag älskade verkligen att träna igen. Så vältränad jag var under våren 2011 hade jag inte vart på länge. Och jag lärde mig sätt att förebygga skador inte bara i knät, utan skador i hela kroppen. Jag var noga med hur jag tränade och belastade delar av kroppen så jag var säker på att jag kunde undvika att skada knät mer. Sen dess har jag inte skadat knät mer. Jag har haft ont, men det kan jag inte komma undan. Ont i knät kommer jag ha resten av livet och det är bara att inse att det finns vissa saker här i livet som jag måste avstå. Men så länge jag klarar av att träna så är jag lycklig.
Så träning är något jag visserligen älskade från början och sedan hatade. Men det slutade ju med att jag älskade det igen och så hoppas jag på att det kommer vara resten av livet.

Dag 20. Min favoritplats.

Norge, helt utan tvekan. Jag kan inte välja en speciell plats eller så eftersom jag har varit på så många platser i Norge. Men Norge överlag får mig att må bra!

Dag 19. Innehållet i min väska.

Inget allt för spännande.. Nycklar, plånbok, hörlurar, mobil och snus. Det brukar visserligen oftast ligga i mina jackfickor nu för tiden.

Dag 18. Det bästa TV/Dataspel jag någonsin spelat.

Ååå herre! Jag är så oinsatt så det är sjukt.. Det enda tv-spel jag har riktigt "nördat" var Fifa, det är det enda som har hängt med i alla år. Jag har till och med kvar mitt fifa -05 och mitt ps2!

When you don't have enough words to do the right thing

Här sitter jag, helt klarvaken, mitt i natten och tankarna bara flyger runt i huvudet. Tänker faktiskt tillbaka på 2011 och funderar på vad som gick rätt och vad som gick fel. Vill bara bli av med alla gamla tankar nu när det är ett nytt år osv. men det verkar inte som det är möjligt eftersom man hela tiden tydligen måste bli påmind. Det som stör mig mest är en kille som jag fick lite känslor för i höstas... Det var jag som sumpade allting, det ska jag inte förneka och efter det så vågade jag inte prata med honom längre. Främst för jag är så jäkla feg när det kommer till att öppna upp mig och prata om känslor. Jag tror mig alldeles för tuff för sånt av nån anledning! Men efter mitt förra riktiga seriösa förhållande så slöt jag ihop mig, slutade tro på att någon nånsin skulle vara intresserad. Min tanke var att om det inte fungerade med honom, varför skulle de någonsin fungera med någon annan. Men i alla fall.. Den här senaste killen, han är något extra, iaf så var han det. Och nu när jag slutat tänka på honom, börjat träffa andra, slutat tänka på allt annat runt omkring och på de tankar jag hade i våras, ja då passar det för honom att höra av sig till mig. Och som den jävla brud som jag är när det kommer till tankar så blir jag helt förstörd och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det känns som att den senaste tiden aldrig hände, och vi är tillbaka precis där innan allt slutade. Jag vill bara tillbaka på ruta 1 och göra om, göra rätt.

Dag 17. En låt som får mig att gråta.

Ifall jag är ledsen eller arg och jag lyssnar på den här låten gråter jag garanterat. Det finns ingen anledning till varför, utan det bara har blivit så.
Ronan Keating – When You Say Nothing At All

Dag 16. Mina mellannamn och vad jag tycker om dem.

Ni kanske redan har räknat ut att jag heter "Sara Mimmi" i mellannamn.. För det finns ju ingen annan vettig anledning till att jag har det som bloggadress. Jag gillar mina mellannamn, jag gillar speciellt Mimmi eftersom det är lite annorlunda.