There's always someone out there who'll be there for you.

Har suttit och kollat igenom lite bloggar och facebook profiler och kom å tänka på hur många par som gör slut vid den här tiden på året. Många som har varit tillsammans i många år och vissa som precis börjat träffats.
Men jag vill rikta några ord till de som bryter efter en lång, lång tid tillsammans. Det är hårt i början, det vet jag själv eftersom jag bröt med min före detta kille för drygt 1 år sen. Jag minns hur svår tiden efter det var, jag var så van vid att ha honom bredvid mig i sängen när jag sov. Så under flera månader sov jag varje natt i soffan med ryggen mot ryggstödet för få känslan av att nån sov bakom mig. Det kändes konstigt att sova i en stor säng alldeles själv. Vissa nätter kunde jag inte ens sova. Det funkade bra när jag var med mina vänner och jag försökte vara med nån så ofta som jag bara kunde. Men när kvällen kom och jag inte hade någon att vara med kunde jag sitta i telefonen med nån i flera timmar bara för att distrahera mig. Men det gick inte att fylla ut all tid med nått att göra, och helt plötsligt stod man där helt själv och var tvungen att försöka ha tankarna någon annanstans, men det är inte alltid det funkar. Det kommer alltid till att man måste vara själv och man måste låta tankarna och tårarna komma, det är ett sätt att bearbeta det. Så skjut inte på det, låt tankarna vandra och ge tårarna en chans att komma. Ju fortare man bearbetar det ju bättre mår man.
Nu i efterhand skulle jag gärna velat att jag tog tag i det tidigare, för att medvetet låta sig själv älta det fram och tillbaka så länge är bara taskigt mot sig själv. Även om ni inte ser att det en dag blir bättre så lovar jag er att det blir det. Är man på botten kan det bara bli bättre.

hold on, be strong