Pitkästä aikaa, Quantum tempus, Lenge siden sist, Ko vemakore, Long time no see, Det var längesen sist. You name it, men längesen var det i alla fall!
Sen sist har jag blivit frisk efter 4 månader med luftrörskatarr, gått på antibiotika, börjat ta träningen på allvar precis som förr och mist något. Det mesta som har hänt har varit bra. Jag har gått och blivit lite sådär olyckligt småkär i någon och jag vet inte vad jag ska göra för det var så längesen jag kände såhär för en person. Och eftersom sist jag gick och blev kär är snart 2 år sen så vet jag inte riktigt längre hur man gör... Jag har glömt bort hur man tar tillvara på det man känner innan man tröttnar på sig själv och ger upp. Och för första gången på över ett halvår så gråter jag, utav ren frustration. Att vara kär kan vara en sån frustrerande känsla. Jag har ju tappat tron på att kärlek fungerar över lag så jag kan inte riktigt förstå varför man låter sig själv gå igenom det här. Varför jag tillåter det här för omväxlingens skull.. För det mesta brukar det ju inte fungera, så kan inte fatta att jag orkar puscha mig igenom det här bara för att det en dag ska skita sig ändå.
Jävlar vilken kass inställning jag har!!! Ska sova på det här och vakna med en bättre inställning trorja... Kan behöva det! För mycket tankar, det är vad jag skyller detta på!!
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar