Det finns mycket jag saknar, men man ska inte sörja gårdagen. Men det finns ju personer som jag saknar något fruktansvärt ibland om jag ska va den som är den. Jag saknar Isak, min bästa vän, som lämnade oss alldeles för tidigt. Det börjar närma sig 5 år sen nu och varje år vid den här tiden så känns det ju givetvis lite extra. Jag saknar Erik, som gick bort förra sommaren. Saknar hans goa humör, leende och livsglädje. Men enligt mig bär min far på samma leende, så man lär aldrig glömma honom.
Sen lite då och då saknar jag mamma och farmor, trots att de finns bara 1 timmas bilfärd härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar